Kan man bråka med AI?

Jag använder inte AI varje dag. Faktum är att det kan gå nästan veckor utan att jag ens öppnar verktyget. Men jag älskar konceptet – idén om ett skrivbollplank som alltid är redo att spinna vidare, ifrågasätta eller ge nya perspektiv. 

Visst, ibland är det magiskt. Jag får idéer, inspiration och tankespår jag inte hade kommit på själv. Men ibland, som senast, blev jag riktigt irriterad. När jag bollade en text förvandlade AI personen jag intervjuat till någon helt annan, med nya professioner och en helt omskriven karriär. Plötsligt dök snygga men helt felaktiga formuleringar upp i parti och minut.

Kan man då bråka med AI?

Jag försökte.
Jag: Men nu hittar du ju på igen! Citatet om att hans intresse för X började i Y stämmer inte alls.
AI: (Svarar inte. Skriver bara ännu en ny version.)

Lite senare blev jag frustrerad på riktigt:
Jag: Nej, jag lägger ner. Du ändrar och hittar på allt eftersom!
AI: Förlåt för missförstånd. Vill du ta varje citat och faktabit en åt gången?

Vid det här laget hade jag gett upp och skrev färdigt texten själv.

AI har definitivt sina styrkor. Den räddar timmar av monotont arbete, som att transkribera möten eller sammanfatta forskning. Jag var otroligt tacksam för just det igår. Och ja, AI och jag har en bra relation – jag får ofta idéer och nya tankar när jag bollar med hen. Jag vet också att det är mitt ansvar att prompta rätt. Men det finns en gräns.

En klok person reflekterade nyligen över vad som händer när vi börjar tänka att AI är vår vän. Hon svarar alltid AI supertrevligt. Jag gör det sällan ens nästan trevligt. Vem gör rätt? Kan AI bli ens vän, vad händer med vår själ då? Vad i allt detta är bra eller dåligt?

Kan vi bli kära i AI? Kanske. Men en sak är säker: AI är en fegis – den vill inte bråka.

Och om jag lät ChatGPT kika på den här texten? Självklart.